Pannben!

Idag började jag tidigt med mental pepp om eftermiddagens terrängpass om 8, 6 km. Pepp om att kroppen och framför allt vaderna skulle fungera. Efter några minuters gång så började jag jogga och kände ganska snabbt av vaderna. Stela och onda. Mjölksyra direkt och omkring 1, 5 km gjorde det ont. Då övergick den fysiska träningen i mental träning! "Jobba, kom igen, du orkar, du kan, det gör inte ondare, kom igen, jogga på". Och där någonstans, omkring 3, 5-4 km så släppte det onda sakta men säkert! Omkring 5 km var det borta och benen kändes bra! Flåset var bra och passet blev en höjdare. Tuff terräng över omkullvälta träd, genom små kärr, på stigar som knappt syntes och genom storskogen. Lerigt, blött och ganska smutsigt.

Ett toppenpass och jag är så nöjd. Med vaderna men främst med pannbenet!!!

/Systern